Orienten 1969

Jan Håfsröm.
Orienten av konstnären Jan Håfström har som utgångspunkt en konversation med en person som har haft en så kallad psykotisk upplevelse. Verket är bland annat influerat av R.D Laings uppsats “A Ten Day Journey”. Genom en inre resa ser vi minnen, sekvenser från det förflutna och bilder av en gammal indiankvinna och mormor i en följd. Scener ur det undermedvetna och kreativa impulser blixtrar förbi vår inre syn.

Visas i samarbete med Filmform




Jan Håfström är en av sin generations mest uppmärksammade målare och skulptörer, men har också regisserat och medverkat i filmer sedan 1960-talet. Ett sent inhopp är när han kan skymtas i sonen Mikael Håfströms filmatisering av Jan Guillous "Ondskan", 2003. Hans bidrag till svensk film är framför allt den experimentella dokumentären. Tillsammans med Claes Söderquist gjorde han 1967 kortfilmen Le génie civil som består av stillbilder ur tekniska tidskrifter från 1800-talet. Denna betraktelse över den västerländska teknikoptimismen och modernitetens framväxt fick en pendang i Orienten som Håfström gjorde på egen hand samma år. Tillsammans undersöker och tematiserar de två filmerna minnet och historieskrivningen, där den eurocentriska världsbilden utsätts för dissektion. 1970 medverkade han med manuskript till Per Berglunds film om den s.k. Salaligan, Den magiska cirkeln, och några år senare gjorde han tillsammans med Anders Wahlgren en novellfilm om konstnären Carl Graffman, Dömd till dårhus (1976). Han medverkar som skådespelare i Claes Söderquists Epitaf (1982), och det är naturligtvis mer än ett gästspel hos en konstnärskollega; Epitaf påminner om Håfströms filmer och övriga konst genom att tematisera minnet och förflutenhetens bilder. Jan Håfström har sagt att han lärde sig drömma på biograferna, och filmens suggestionskraft kan också ses som ett återkommande motiv i hans måleri och grafik, där populärkulturens schabloner återanvänds för att göra en resa in i västerlandets inre. En av Håfströms favoritreferenser är Joseph Conrads roman Heart of Darkness, och liksom dess huvudperson Marlowe har han anträtt en resa in i minnets smärtpunkter.

/

Swedish film is above all the experimental documentary. Together with Claes Söderquist, he made the short film Le génie civil in 1967, which consists of stills from technical journals from the 19th century. This consideration of Western technology optimism and the emergence of modernity gained a commendation in the Orient that Håfström did on his own that same year. Together, the two films explore and thematize memory and history writing, where the Eurocentric worldview is exposed to dissection. In 1970 he participated with a manuscript for Per Berglund's film about the so-called Salaligan, Den Magiska Cirkeln, and a few years later, he and Anders Wahlgren made a short story about the artist Carl Graffman, Dömd till dårhus (1976). He participates as an actor in Claes Söderquist's Epitaf (1982), and it is of course more than a guest play at an artist's colleague; Epitaf is reminiscent of Håfström's films and other art, by thematizing the memory and the images of the past. Jan Håfström has said that he learned to dream in the cinemas, and the film's suggestion power can also be seen as a recurring motif in his painting and graphics, where the popular culture templates are reused to make a journey into the interior of the western civilization. One of Håfström's favorite references is Joseph Conrad's novel Heart of Darkness, and like his protagonist Marlowe, he has made a journey into the painful points of memory.






Kalbjärga filmfestival
Fårö Kalbjärga, SE-624 66 Fårö, Sverige

Facebook
Email
Instagram
Twitter
En festival i skärningspunkten mellan konst, film, musik och performance.

Kalbjärga filmfestival är unik i sin form – filmerna visas på 35 mm film med kolstavsprojektor och ackompanjeras av nutida musik.
1922-2022